Orkar inte med sanningen
Jag vet inte vad det är med mej.
Jag har raderat ditt nummer nu, jag vet inte om det var rätt eller inte.
Men jag orkar inte, jag orkar verkligen inte med.
Jag kommer aldrig mer se åt ditt håll igen, jag vill men jag har lovat mig själv att inte göra det.
Dessa ord förklarar ALLT; Jag vill inte bli sårad igen.
Jag vet att det är mitt fel denna gång, men jag är en stark människa och Ingen ska få komma in i min bubbla igen. Alla sa att jag skulle försöka men det slutar ju i kaos.
Jag har klarat mig hittils och kommer klara mig tills den dagen jag dör, det är okej.Jag är stark,på utsidan iallafall.
Eller jag är nog ganska stark i det stora hela, men jag är så jävla rädd. Jag vet att jag sa till dig att det e lugnt, men det är bara min egen feghet. Jag tycker om dig.
Jag vet att jag sa det för sent, och det är mitt fel. Men det gör ont endå. Inte för att du har en ny, jag e glad att du e glad. Utan det är det andra. Det där som gör så ont, jag vill verkligen , verkligen få dig att förstå vad det är. Men hur? Allvarligt.. Du är en j*vligt svår människa, väldigt egen.
Hur ska man kunna förklara hur allt är?
Såhär jävla efterhängsen som jag känner mej nu har jag nog aldrig gjort.
Men struntsamma, jag klarar mig. Har jag alltid gjort.Och kommer väl antagligen alltid att göra.
Men nu saknar jag bara J igen.Vill bara ringa han och prata.
Det ena kommer alltid med det andra. Och man kan inte tänka på en sak utan att en annan kommer upp i huvudet.
Jag saknar mitt gamla liv, när allt bara var så enkelt. Så som allt var för ett år sen, så vill jag ha det igen.
Jag har raderat ditt nummer nu, jag vet inte om det var rätt eller inte.
Men jag orkar inte, jag orkar verkligen inte med.
Jag kommer aldrig mer se åt ditt håll igen, jag vill men jag har lovat mig själv att inte göra det.
Dessa ord förklarar ALLT; Jag vill inte bli sårad igen.
Jag vet att det är mitt fel denna gång, men jag är en stark människa och Ingen ska få komma in i min bubbla igen. Alla sa att jag skulle försöka men det slutar ju i kaos.
Jag har klarat mig hittils och kommer klara mig tills den dagen jag dör, det är okej.Jag är stark,
Jag vet att jag sa det för sent, och det är mitt fel. Men det gör ont endå. Inte för att du har en ny, jag e glad att du e glad. Utan det är det andra. Det där som gör så ont, jag vill verkligen , verkligen få dig att förstå vad det är. Men hur? Allvarligt.. Du är en j*vligt svår människa, väldigt egen.
Hur ska man kunna förklara hur allt är?
Såhär jävla efterhängsen som jag känner mej nu har jag nog aldrig gjort.
Men struntsamma, jag klarar mig. Har jag alltid gjort.Och kommer väl antagligen alltid att göra.
Men nu saknar jag bara J igen.Vill bara ringa han och prata.
Det ena kommer alltid med det andra. Och man kan inte tänka på en sak utan att en annan kommer upp i huvudet.
Jag saknar mitt gamla liv, när allt bara var så enkelt. Så som allt var för ett år sen, så vill jag ha det igen.
Kommentarer
Trackback
